geologerkanbattreinprogress

Äppelskalning är en vanligt förekommande sysselsättning världen över. I det stora hela går det ut på att man avlägsnar det yttre höljet från frukten för att därmed komma åt det saftiga fruktköttet. Beteendet är olika globalt och ingen har kunnat svara på varför djur beter sig olika i äppelskalning. Människans frekventa äppelintag skapar stora diskussioner i ämnet äppelskalning och tekniker om sporten diskuteras konstant. Frågor som man ställer sig är, ska äpplet överhuvudtaget skalas eller bör man äta skalet direkt? Och om det ska skalas, hur ska man skala det?

Metoden äppelklassikern innebär att man med lämpligt redskap ofta bitvist skalar av halvkantiga former snarlikt ovaler från äpplet. Metoden är tidskrävande och nyare metoder har experimenterats fram. En annan metod är den så kallade spiralskalningen då man helt enkelt startar från äpplets övre del och skalar snett neråt längs meridianen för att på så sätt skapa en enkelhelix av sammanhållet äppelskal. En mer holländskt utvecklad metod är att med mindre lämpligt redskap, kniv, försiktigt avlägsna bit för bit. Metoden är lik äppelklassikern men skiljer sig i att bitarna ofta blir oregelbundna. Fördelen är dock att den är snäppet mindre tidskrävande.

Äppelskalning anses även skapa sociala kontakter. Studier visar att människor gärna sätter sig i grupp och gemensamt skalar varsitt äpple under djupa samtal. Hanars dominanta beteende kan även skapa tävlingar då man söker efter bästa, snabbaste och överlag den mest effektiva metoden att skala längsta sammanhållna skalet på kortast möjliga tid. Under såna kamper uppkommer även mer interna metoder för att uppnå bästa resultat. En beprövad metod är att rulla äpplet mot ett hård underlag för att mjuka upp fruktköttet som är närmast belägen under det yttre höljet. Den nyskapade mjukheten skapar små komplikationer att tränga igenom skalet, men därefter ter sig ofta skalet att vara mer formbar och därmed mindre benägen att ge oönskade resultat i form av sprickor eller klyvningar. Amatörforskning pågår dygnet runt världen över och diskussioner om sporten äppelskalning ska tas upp i högre stående tävlingar än fylleslagsmål har lagts fram till regeringen av anonyma avsändare.

Kylskåpssyndromet eng Refigerator syndrome fon. [ɹɪˈfɹɪdʒəɹˌeɪtə ˈsɪndɹəʊm].

Vanligt beteende som uppträder hos holländare mer frekvent än vad som förklaras av slumpen. Kylskåpssyndromet är ett psykologiskt tillstånd där personer, ofta ofrivilligt, får oprovocerade utbrott på oväsentliga småsaker. Exempel på dessa kan vara kylskåpsdörrar, soppslevar, dammtussar, skosnören etc. Syndromet har studerats av olika forskare världen över och studier visar att nederländernas befolkning har mer dominanta gener för syndromets uppträdande.

Man har även kommit fram till att det framförallt baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut av objektet och en bävan för den inre godheten hos ovannämnda uppstår. Reaktionen ter sig ofta aggressiv och ju mer energi man investerar i denna typ av förhållande, desto svårare får man att bryta sig loss. Än har inget botemedel hittats och forskare samarbetar med psykologer för att hitta en lösning på problemet.